Normaliseringsprocessen

En process där det som egentligen är högst onormalt till slut uppfattas som normalt. Så här kan det gå till:

Man kan se ett förhållande som en fotbollsplan. I början av förhållandet har mannen och kvinnan varsin planhalva och i ett normalt förhållande respekterar man varandra och samspelar över planhalvorna.

I vissa förhållande nöjer sig mannen inte med sin planhalva. Han vill ha kontroll över sin hemsituation och sin fru/flickvän. Därför tar han över mer och mer av kvinnans planhalva tills bara en liten, liten ruta återstår i ett hörn. På denna lilla ruta ryms det självförtroende, den självrespekt och den självkänsla som kvinnan har kvar.

Processen inleds ofta med att mannen talar om för kvinnan hur mycket han tycker om henne och hur viktigt det är för honom att de är tillsammans, bara de två. Kvinnan blir ofta smickrad av denna uppvaktning och hon vill ju också att de ska vara tillsammans, bara de två. Så kvinnan börjar avstå från att träffa sina vänner och sin familj.

Processen fortsätter med att mannen börjar komma och hämta sin fru/flickvän så fort hon har varit hemifrån på någon aktivitet. Ofta kommer han och hämtar henne från jobbet. Detta kan uppfattas som att mannen bryr sig om henne och det är inte ovanligt att andra fäller kommentarer likt: Du är allt bra lycklig som har en så omtänksam och snäll man!

Det är precis så som kvinnan fortfarande uppfattar mannen. Men detta är början till en isolering som han har kontrollen över.

Efter ett tag har det gått så långt att kvinnan inte har några vänner kvar och knappt någon kontakt med sin familj. Mannen börjar kontrollera hennes telefonsamtal och hon får inte gå ut när hon vill. Allt vad kvinnan gör, gör hon för att vara mannen till lags och för att inte reta upp honom/göra honom arg. All hennes kraft och energi går åt till att anpassa sig så att han inte ska bli irriterad på henne.

Det är nu slagen börjar komma, om de inte redan kommit.

När första slaget kommer skyller han ofta på missförstånd. Kvinnan chockas, mannen är ångerfull och lovar att det aldrig mer ska ske. Kvinnan förlåter honom. I detta skede anser hon ofta fortfarande att det är mannens fel. När första slaget väl har kommit dröjer det allt kortare tid mellan slagen.

Till bilden hör även att mannen börjar förtala kvinnan. Han säger att hon är ful, dum i huvudet, inte kan laga ordentlig mat, är en dålig mamma, aldrig kommer att klara sina studier eller sitt jobb... Han kan komma hem och blir ursinnig över att inte få den mat han vill ha, och kanske tvinga kvinnan att laga denna mat. När den sedan är färdig vägrar han att äta den. Mannen använder ofta barn, om barn finns med i bilden, för att få kvinnan att känna skuld.

Mannen växlar mellan värme och våld vilket gör att kvinnan inte släpper hoppet om att han ska ändra sig till det bättre.

I takt med att isoleringen ökar blir mannen den enda kvinnan har att bli bekräftad av. Den bild han har av henne blir den bild hon får av sig själv.

Misshandeln blir allt grövre och inträffar allt oftare. Ofta slutar misshandeln med samlag, som egentligen är en våldtäkt. Kvinnan går med på det för då blir han lugn. Mannens kontroll över kvinnan är total.

Kvar, på en pytteliten del av sin planhalva, är en kvinna helt utan självförtroende, Hon är mycket trött, psykiskt utmattad, känner det som att hon håller på att bli galen. Det är inte ovanligt att kvinnan börjar dricka alkohol för att döva sin ångest eller smärtan vid slagen. Alkoholen försätter henne i en ännu värre situation eftersom myndigheter inte tror lika mycket på en alkoholiserad kvinna som på en nykter person.