Myter om
kvinnomisshandel
Mäns våld mot kvinnor är ovanligt, åtminstone i Sverige.
År 2004 anmäldes 23 000 misshandelsbrott mot kvinnor, men Brottsförebyggande
rådet (Brå) räknar med att endast mellan 20 och 25 % av våldet mot kvinnor i
nära relationer anmäls till polisen.
Enligt en stor omfångsundersökning publicerad 2001, Slagen dam, har nästan
hälften av kvinnorna, 46%, utsatts för våld av en man någon gång efter sin
15-årsdag.
Fler än hälften av kvinnorna har blivit sexuellt trakasserade.
Mer än var femte ung kvinna, i åldern 18-24år, har utsatts för våld under
det senaste året.
Var tredje kvinna som separerat eller skilt sig från en man rapporterar att
hon har utsatts för våld av en tidigare make eller sambo.
Mer än var fjärde av dessa kvinnor rapporterar om ett systematiskt våld från
mannen.
Med andra ord är mäns våld mot kvinnor inte ovanligt, utan tvärtom mycket
vanligare än de flesta kan föreställa sig.
Enligt Brå uppgår antalet kvinnor som dödas av sin nuvarande eller före
detta manlig partner i Sverige till minst 16 per år.
Det är mest invandrare som misshandlar kvinnor.
Det är en allmänt utbredd missuppfattning att invandrade män misshandlar
kvinnor oftare än infödda svenskar.
Åtta av tio kvinnor som utsätts för våld i sin nuvarande relation är gift /
sambo med en man född i Sverige.
Att invandrarkvinnor däremot kan vara extra utsatta är kvinnojourernas
erfarenhet.
Deras sociala nätverk och kännedom om stödresurser är ofta sämre än infödda
svenskors.
Invandrarkvinnor som inte har permanent uppehållstillstånd i Sverige, och
blir utsatta för våld av svenska män, måste dessutom förhålla sig till
risken att bli utvisade om de lämnar mannen.
Män som misshandlar är psykiskt störda eller har själva sett sin pappa
slå.
Mäns våld mot kvinnor är inget marginellt problem som bara berör en viss typ
av män.
De flesta män som misshandlar kvinnor är inte avvikande och lider inte av
någon psykisk sjukdom.
Att män som misshandlar kvinnor sett sin pappa slå mamma är en ofta använd
förklaringsmodell.
I undersökningar har man hittat sådana samband, men samtidigt konstateras
att majoriteten av män som misshandlar inte har bevittnat våld mot sin
mamma.
Av de män som har bevittnat våld är det bara en tredjedel som själva
misshandlar sin partner.
Män slår bara när de druckit alkohol
Många kopplar felaktigt ihop misshandel med alkoholmissbruk. I en
kanadensisk undersökning kring detta samband konstaterades att endast en
liten del av de män som misshandlar kvinnor är alkoholmissbrukare. Bland män
med svåra missbruksproblem var en tredjedel nyktra när de misshandlade
kvinnan. Vissa män misshandlar bara när de har druckit alkohol, andra bara
när de är nyktra. En del män misshandlar oavsett om de är fulla eller
nyktra. Alkohol är inte orsaken till våld mot kvinnor. De samband man kan
hitta mellan alkohol och våld handlar till stor del om ett kulturellt
förhållningssätt till alkohol – berusning används som ursäkt för våldsamma
beteenden från män.
Män som misshandlar kan inte kontrollera sin aggressivitet
Tvärtemot vad många tror slår män sällan i okontrollerat vredesmod. Mannen
väljer ut tillfället när han ska misshandla kvinnan, och gör det när de är
ensamma, utan vittnen. Han kontrollerar vem han ska slå – inte sina vänner,
sin chef, sina anställda utan sin fru, sin sambo, sin flickvän. Han
kontrollerar tidpunkten för sitt våldsutövande och hur mycket våld han ska
använda. Om män som misshandlar slog okontrollerat skulle många fler kvinnor
dö varje år.
Vissa kvinnor söker sig till män som slår dem
Föreställningen om att misshandlade kvinnor söker sig till våldsamma män,
kanske till och med upprepade gånger, bekräftas inte i någon forskning som
finns på området. Däremot visar flera studier att majoriteten våldsamma män
upprepar sitt beteende i nya relationer. Det är mäns upprepade våldsutövning
som är problemet, inte kvinnors val av partner. Att peka på våldsoffret och
hennes särskilda personlighet är vanligt när det gäller sexuella brott och
mäns våld mot kvinnor. Det är ett sätt att göra våldsoffret medskyldigt.
Kvinnor provocerar
Det finns de som anser att en man under vissa förhållanden har rätt att slå
en kvinna, nämligen när hon provocerar honom. Den inställningen bygger på
flera antaganden: att våldet är ett svar på någonting, att mannen bestämmer
över kvinnan och att han, när de gränser han satt upp överskrids, har rätt
att slå henne. Diskussioner om kvinnors provokationer före en misshandel
innebär att man ger henne skulden och fråntar mannen ansvaret för våldet.
Vid andra våldsbrott diskuteras sällan om offren provocerat fram brottet.
Till exempel anses inte rånoffer provocera rånare genom att ha en tjock
plånbok synlig i bakfickan.
Det är bara att lämna honom
Precis som i andra parrelationer börjar även förhållanden som slutar i
misshandel med förälskelse och kärlek. Våldet kommer inte i början av
relationen, när det skulle vara lätt att dra sig ur, utan först när
förhållandet är väl etablerat och mannen redan har ett visst grepp om
kvinnan.
Det finns ett starkt samband mellan ett kontrollerande beteende gentemot
kvinnan och fysiskt våld mot henne. Ofta har de män som slår sin partner ett
kontrollerande beteende och försöker begränsa hennes kontakter med vänner
och familj. Han har synpunkter på vem hon talar med, kräver att få veta var
hon är och med vem. Han förödmjukar henne och uttalar sig kränkande om det
hon gör, hur hon ser ut och så vidare. Praktiskt taget alla män som utövar
mycket allvarligt och potentiellt livshotande våld mot sina hustrur/sambor
uppvisar också ett extremt kontrollbeteende gentemot dem.
Att bli slagen av den man älskar och är beroende av är en oerhört kränkande
och skamfylld upplevelse. Att samtidigt vara isolerad och kontrollerad ger
dåliga förutsättningar för att ta sig ur relationen. Ett annat skäl till att
hon inte går direkt är också att det kan bli väldigt farligt. När hon vill
bryta med mannen blir riskerna som allra störst. Kvinnans försök att avsluta
förhållandet blir ett allvarligt hot mot mannens kontroll över henne, vilket
kan leda till ökat våld – kanske även hennes död.
Han kommer att sluta slå
Många kvinnor som lever med misshandlande män hoppas att de ska få honom att
ändra sig och sluta misshandla henne. Hon försöker anpassa sig och ändra
sitt eget beteende för att inte bli utsatt för mer våld. En del par söker
familjeterapi för att komma till rätta med misshandeln, men det har i flera
fall visat sig öka risken för våldsutövande från mannens sida. Genom att
kvinnan deltar i terapin stärks mannens föreställning om att de har
gemensamt ansvar för våldet som mannen utövar. Lösningen på hans
våldsproblematik blir att de gemensamt ska förändra sin relation. Men hon är
inte ansvarig för hans våld mot henne, det är hans beteende som är ett
problem och alltså han som måste ändra sig.
På flera håll i Sverige finns mottagningar med behandlingsprogram för att få
män med våldsbeteende att sluta slå. Fortfarande saknas dock tillräcklig
dokumentering och utvärdering av dessa behandlingar.
Han kan vara en bra pappa även om han slår mamma
I internationella undersökningar framkommer att 90 % av barnen i familjer
där mamman blir slagen tvingas bevittna misshandeln. Av dessa barn är minst
hälften av barnen också utsatta för våld, och en tredjedel av dem blir
utsatta för sexuella övergrepp. Det finns alltså ett starkt samband mellan
mäns våldsutövande mot kvinnor och mäns våld mot barn.
Att som förälder utsätta sitt barns andra förälder för våld är en av de
allvarligaste kränkningar man kan begå mot barnet. Att dessutom göra det i
barnets åsyn är ett ohyggligt övergrepp. Barnet kan inte bedöma om våldet är
ringa eller grovt – barnets upplevelse kan mycket väl vara att mammas liv är
i omedelbar fara. Barnet kan heller inte avgöra om det bara är mamma som
kommer att råka ut för pappas våldsamheter, utan måste kalkylera med risken
att själv bli drabbad.
Barn står per definition i beroendeställning till vuxenvärlden. Hela deras
tillvaro bygger på att de som ansvarar för dem är trygga, respektfulla och
förutsägbara. Det kan ifrågasättas om man kan vara en välfungerande far
samtidigt som man riktar ett våldsbeteende mot barnens mor och barnen
själva. Många kvinnor beskriver också att våldet inte tar slut trots att man
separerar, i synnerhet när det finns gemensamma barn. Mannen fortsätter att
kontrollera, hota och misshandla vid hämtnings- och lämningstillfällen, och
förhör barnen om mammas förehavanden.
Mäns våld mot kvinnor har ingenting att göra med pornografi
När en kvinna blir misshandlad blir hon ofta också utsatt för sexuellt tvång
av olika slag, och kvinnojourernas erfarenhet är att pornografi används som
både inspiration och idébank av misshandlande män.
Pornografi konsumeras av en stor del av den manliga befolkningen. Inom
pornografin utsätts flickor och kvinnor för misshandel och övergrepp, och
denna behandling framställs som erotisk och sexig. Våld och sex förenas på
ett otvetydigt sätt – framställningar av övergrepp används av män för att ge
sexuell upphetsning och tillfredsställelse.
Dagens misshandel mot kvinnor äger rum i ett samhälle där kvinnor har mindre
makt än män, och där det finns krav på att hon ska underordna sig. Dessutom
framställs hennes underordning som erotiskt laddad. Oavsett om en kvinna har
högre status än en man i en specifik parrelation genom exempelvis sitt
arbete så lever paret i en kultur där hon är mindre värd, och där det finns
krav på att hon ska vara känslomässigt och sexuellt tillgänglig för honom.
I Sverige är män och kvinnor jämställda
Den offentliga statistiken visar tydligt att kvinnor i Sverige ännu inte har
lika mycket makt och resurser som män. Till exempel har kvinnor generellt
lägre lön, även om de utför likartade arbetsuppgifter. Kvinnor tjänar
ungefär två tredjedelar av vad män tjänar. Arbetsmarknaden är könsuppdelad i
kvinno- och mansyrken, och de manliga cheferna dominerar inom både offentlig
(71 %) och privat sektor (91 %). Det obetalda arbetet i hemmet, ett arbete
som varken ger lön, status eller makt, utförs till två tredjedelar av
kvinnor.
Kvinnor som grupp har mindre makt och möjlighet att påverka i samhället än
män som grupp. Maktobalansen i samhället får betydelse i nära relationer
mellan män och kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för att män har
mer makt i samhället än kvinnor. Det blir också ett sätt att upprätthålla
den manliga makten.
Källor
Brottsförebyggande rådet (Brå) www.bra.se
Eriksson, Maria, ”Flykting i sitt eget land”, i Kvinnotryck, 1994:3.
Johnson, Holly, ”Att forska om mäns våld mot kvinnor. En kanadensisk
offerundersökning”, i BRÅ-rapport 1997:2, Våld mot
kvinnor, Monika Olsson och Gunilla Wiklund (red). (Stockholm
1997)
Lundgren, Eva, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-
Marie Kalliokoski, 2001, Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i
jämställda Sverige – en omfångsundersökning, Fritzes, Stockholm
Statistiska centralbyrån, På tal om kvinnor och män. Lathund om
jämställdhet 1998. (SCB: Stockholm, 1998)
Progress of Nations, FN, 1997
Vill du har mer information om mäns våld mot kvinnor och kvinnojourernas
arbete kan du kontakta Roks kansli. Hos oss kan du även beställa böcker och
broschyrer.
Roks
(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige)
Hornsgatan 66, 118 21 Stockholm
Telefon: 08-442 99 30 Fax: 08-612 73 25
www.roks.se info@roks.se
Postgiro: 4906279-7
|